I förra blogginlägget resonerade jag kring hur man kan bli en bättre investerare, något som länge intresserat mig, och en fråga som rymmer betydligt mer komplexitet än vad många tror. Men egentligen är frågan felformulerad. Att bli en investerare – där ligger det största värdet för de flesta. Därefter avtar marginalnyttan.
Låt mig ta mitt eget fondsparande till familjen som exempel för att visa vad jag menar. Förra året (2019) steg värdet på sparandet med 37 procent. Ett extremt år (långsiktig uthållig avkastning ligger runt 8 procent per år i genomsnitt, nominellt, och med stora svängningar).
Avkastningen på sparandet var knappt 3 procentenheter bättre än index (OMXSGI). Under året låg avkastningen lite över index under några månader och sedan lite under index. Till synes ganska slumpmässigt. I slutändan landade det på knappt 3 procentenheter över index.
Men vad var mest värdefullt? En överavkastning på knappt 3 procentenheter? Eller 37 procentenheter mer än 0?
John Bogle, grundaren av moderna indexfonder, sa off att för de flesta är det bättre att sluta leta efter den berömda nålen i höstacken och istället bara köpa in sig i höstacken.
Genom att börja spara tidigt, tänka långsiktigt och investera i en bred, väldiversifierad aktie- eller fondportfölj får man ner risken och kan på enklast möjliga sätt ta del av börsens långsiktiga avkastning över tid. Svårare än så behöver det inte vara. Och det tar inte mycket av din tid.
Med andra ord, att bli en investerare är för de flesta viktigare än att bli en bättre investerare.
/Jonas Bernhardsson
