Lågkonjunkturen står vid dörren, så går snacket. Det är den vår de svaga kallar för höst, som Erik Axel Karlfeldt kanske skulle ha beskrivit årstiden och konjunkturläget om han varit ekonom istället för poet och författare.
Men man behöver inte heta Peter Lynch för att efter en snabbkoll av utelivet under vår och försommar i Stockholm och andra städer se att restaurangerna är fullsatta och hotellrummen rekorddyra. Arbetsmarknaden är god med låg arbetslöshet trots fallande ekonomisk tillväxt. Börsen är upp 12 procent i år (OMXS30) och på 12 månader är den upp 22 procent. Hedgefond-chefen Marc Rowan kallar det för en ”non-recession recession”.
Som vanligt är det en splittrad bild. Vissa grupper har redan drabbats rejält av lågkonjunkturen: unga som köpt sin första bostad i en större stad och sitter med stora lån samt hushåll med låga inkomster som nu får se marginalerna tyna bort efter att mat och boende tar allt större del av disponibel inkomst.
Men även för andra grupper tickar klockan. Under 2023 löper lån till ett värde av 3 534 miljarder kronor ut. Det motsvarar 72 procent av de svenska hushållens lån, där en stor majoritet är bolån. Med andra ord kommer mer än två tredjedelar av svenskarna få en dramatisk ökning av sina boendekostnader.
Till exempel, ett hushåll som har njutit av bundna räntor på runt 1,2 till 1,5 procent får en ränta under sensommaren och i höst på 4,5 till 5,5 procent. Med andra ord kommer räntekostnaden att tredubblas eller fyrdubblas för många.
Det innebär att en miljon i lån kommer i höst att kosta runt 50 000 kronor per år innan ränteavdraget på 30 procent. Ett hushåll med lån på 5 miljoner kronor får då en årlig räntekostnad på 250 000 kronor innan ränteavdrag, motsvarande nästan 21 000 kronor i månaden.
Många verkar inte ha förstått hur stor del av deras disponibla inkomst som kommer att gå åt till att betala räntor. Det innebär att en stor del av svenskarnas köpkraft kommer att försvinna. Och som vanligt: something’s gotta give.
Vad drar svensken in på? En rimlig gissning är att sparandet ryker först. Och med tanke på vår bananvaluta SEK ställs kanske planerna på semester utomlands in. Köksrenoveringen får vänta. Den nuvarande bilen får gå ett par tusen mil till. Vi få se var tumskruven klämmer åt.
Det låter som självklarheter att lägre disponibel inkomst leder till åtstramningar i en viss följd, men konsumtionsmönster är inte alltid lätt att förutse, så som anhängarna av teorin om Homo Economicus så gärna vill tro. Vi är inte alltid rationella. Vi tar ut de sista pengarna och köper en sportbil eller reser jorden runt. Konsumentbeteende är inte en algoritm.
Att börsen är så pass stark har att göra med olika faktorer. Dels har kvartalsrapporterna överlag varit bra, framför allt inom exportindustrin där den svaga valutan pumpar resultaten. Och så nosar börsen som bekant mer på hur ekonomin kan se ut om 6–12 månader än läget just nu. Att inflationen är på väg ner är goda nyheter, det ökar chanserna för en mjuklandning. Annars är det på med hjälmen och in med bettskenan och stånga sig igenom lågkonjunkturen som alla pratar om. Kanske redan till hösten.
Lycka till och var rädd om dig!
/Jonas Bernhardsson
Läs också:
Fin krönika, fastnade dock på lånedelen. Är den något kryddad måntro?
Mångas lån löper ut, men för de flesta är inte ökningen alls så dramatisk som du beskriver: 2016 valde 77% av lånetagarna rörligt, 2021 var samma siffra 44%.
Jag får inte ihop att det kan vara så att mer än två tredjedelar har lyckats låsa magiska 1,2-1,5% som råkar löpa ut nu i höst. De flesta bör redan betala någorlunda höga räntor.
Hej, tack – kul att du gillade. Många betalar redan nu högre räntor, vi är ju halvvägs in i 2023. ”020 kunde du binda en 5-åring under 1,5%. Hur mycket av de 72% som redan lagts om har jag inga uppgifter på dock. /J