Vad är penningpolitik?

Makro har tagit plats i förarsätet under 2022. Krig leder ofta till inflation och vi ser nu att kostnadschocker, prishöjningar och räntehöjningar står i fokus – och återigen diskuteras centralbankernas penningpolitik. Jag vill reda ut ut begreppet här.

Penningpolitik syftar till att pengar ska behålla sitt värde över tiden. Det är centralbanken (i Sverige Riksbanken) som ansvarar för penningpolitiken. I praktiken innebär det att Riksbanken försöker styra investeringar och konsumtion genom att påverka ränteläget i ekonomin.

Genom att i en högkonjunktur höja styrräntan blir det dyrare för företagen att investera, samt dyrare för privatpersoner att låna. Det medför att sysselsättningen och köpkraften minskar, vilket i sin tur leder till att ekonomin kyls av. I en lågkonjunktur kan Riksbanken sänka styrräntan för att få igång investeringar som skapar arbetstillfällen och göra det billigare att låna för att konsumera. Penningpolitiken inbegriper även att Riksbanken styr tillgången på pengar och krediter i ekonomin via styrräntan.

Huvudansvaret för den svenska penningpolitiken vilar på Sveriges Riksbank som grundades 1688 och därmed är världens äldsta centralbank. Det är de sex ledamöterna i Riksbankens direktion som fattar besluten som rör penningpolitiken. Riksbanken styrs inte av regeringen, utan ska vara självständig.

Ett av de viktigaste instrumenten, Riksbankens öppna marknadsoperationer, innebär att Riksbanken minskar likviditeten i ekonomin genom en så kallad repa (egentligen slang från engelskans repurchase agreement), vilket innebär att Riksbanken säljer statspapper (statsskuldväxlar och statsobligationer) till bankerna och förbinder sig att köpa tillbaka dem. När Riksbanken köper statspapper kallas det för en ”omvänd repa”, vilket ökar likviditeten i ekonomin.

”Don’t fight the Fed” är ett gammalt amerikanskt ordspråk som baseras på att USA-börsen nästan alltid stiger efter att centralbanken Federal Reserve börjar sänka styrräntan. Och tvärtom vid räntehöjningar, 1970-talet är ett bra exempel.

Efter subprime-krisen och Lehman Brothers konkurs i september 2008 sänkte centralbankerna runt om i världen sina styrräntor kraftigt. Riksbanken sänkte stegvis från 4,75 procent i september 2008 till noll den 29 oktober 2014. Den 18 februari 2015 blev styrräntan för första gången någonsin negativ då den sänktes till -0,1 procent. I slutet av 2018 låg styrräntan på -0,5 procent.

Detta var outforskad mark för Riksbanken. Bankerna fick nu betala för att placera sina pengar hos Riksbanken. Även marknadsräntorna följde med. Vissa statsobligationer och bostadsobligationer samt inlåningsräntor för större företag och kommuner fick minusränta. Inlåningsräntor för hushåll landade på noll, men blev inte minus. Även i resten av världen såg det likadant ut. Aldrig någonsin tidigare har räntorna varit så låga under en så lång tid. Ett omfattande ekonomiskt experiment, där vi inte sett hur sista kapitlet skrivs än.

Vad som fått inflationen att skena som den gör nu är en pågående diskussion. Men i huvudsak är det sannolikt två anledningar: en alltför expansiv penningpolitik under alltför lång tid samt Rysslands invasionskrig mot Ukraina.

Att vi står inför en rad höjningar av räntan är klart nu. ”A done deal”, som Olof Manner skriver (se nedan). Den långa marknadsräntan (10 år) har redan tagit ut en del i förskott. Sedan får vi se om inflationen biter sig fast eller om den sjunker undan igen. I ett större perspektiv är det sunt att tillgångspriser kyls av.

/Jonas Bernhardsson

Läs också:

Illustration: Steve Stack/Cagle Cartoons

Lämna en kommentar