Vad jag tänker på när jag tänker på att spara

Att spara är kanske inte det mest upphetsande man kan göra. Det är ganska tråkigt egentligen. För de flesta är det snarare ett nödvändigt ont. Börjar man med inget och vill bygga upp ett kapital är första steget på den resan att börja spara. Men sparande har fler bottnar än vad man först kanske kan tro.

När du sparar kommer du i kontakt med Darwins evolutionslära. Darwin menade att i en föränderlig omvärld är det de bäst lämpade som överlever. Han kallade det för det naturliga urvalet – natural selection. Och i kalla Norden överlevde de som tänkte långsiktigt och sparade ved och mat inför de långa och mörka vintrarna.

Den grekiska diktaren Aisopos berättar en sedelärande fabel om myran och syrsan. Myran arbetade och slet under den varma sommaren för att bygga upp sina förråd inför vintern. Syrsan spelade och festade, njöt av solen och värmen och skrattade åt myran. Tills vintern kom. 1600-talsdiktaren Jean de La Fontaine skriver så här:

Syrsan tänkte blott på sång
sommarn lång.
Men när höstens vindar tjöt
både mygg och maskar tröt.
Hungrig var hon. Ingenstans
den minsta matbit fanns.

Så den som spar, hen har. En guldkant på tillvaron idag kanske, men förr var det nödvändigt för att överleva. Idag överlever du vintern utan att spara, men vi är alla släktingar till de av våra förfäder som sparade. En insikt jag ibland kan drabbas av när jag hugger ved på våren. Jag behöver inte hugga och stapla ved för att värma huset på vintern så familjen kan överleva. Men när jag står där vid huggkubben en solig vårdag så gläntar jag på en dörr till mina förfäder. Vinterns ved ska vara huggen till våren.

Att lära sig spara kan dock vara svårt. Du behöver förstå skillnaden mellan konsumtion nu och konsumtion sen. Det berömda Marshmallow-testet vid Stanforduniversitetet 1972 är en studie i fördröjd tillfredsställelse. Fyraåriga barn fick välja mellan att få en marshmallow nu eller vänta och få två marshmallows sen.

Forskarna analyserade hur länge varje barn kunde motstå frestelsen att äta sin marshmallow och om detta korrelerade med barnens framtida framgång (det gjorde det). I genomsnitt kunde ett fyraårigt barn inte hålla sig längre än tre minuter innan det åt upp sin marshmallow. En senare studie visade att de barn som inte kunde vänta vid fyra års ålder senare i livet löpte större risk att lida av fetma eller få problem med droger.

I vilken utsträckning som man lära sig att spara när man är fyra år är en intressant fråga med många bottnar. Sparande är kanske en nedärvt beteende, snarare än ett inlärt beteende. Det innebär i så fall att vissa får kämpa lite extra med att lära sig spara, medan det för andra faller sig mer naturligt. Vilket leder till frågan: är du en myra eller en syrsa? Och om du är en syrsa, i vilken utsträckning kan du lära dig att bli en myra?

Jag skiljer mellan att spara och att investera. Att spara är kanske tråkigt, men det ger dig möjlighet att investera. Vill du mer fritt kunna välja i vilken utsträckning som du vill arbeta när du blir äldre behöver du omvandla en del av dina inkomster till tillgångar. Churchill tyckte att sparande var bra, speciellt om dina föräldrar hade gjort det åt dig. Men är dina föräldrar mer syrsor än myror får du helt enkelt ta tag i det själv.

Det var min mamma som började spara åt mig. Det var småpengar, men värdet låg i processen, att spara. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt. Men så småningom ledde sparandet till investeringar och då började pusselbitarna falla på plats.

Visst, de första 10 åren hände ingenting. Även 20 procents avkastning på småpengar var fortfarande småpengar, och en avkastning som faktiskt betydde något kändes väldigt avlägsen under många år. Men de efterföljande 10 åren började det hända saker. Så småningom blev sparandet en så försvinnande liten del av avkastningen att jag slutade spara helt. Jag började nalla på mina marshmallows.

När kan du sluta spara? Det är upp till dig. Spara livet ut om du vill. Jag började spara åt mina barn för att lära dem processen. Det kändes bra att hugga ved åt någon annan. Det var inga stora pengar, ett blygsamt startkapital och sedan födelsedagspengar och julklappspengar. Jag försökte förklara att en marshmallow kunde bli två. Det gick väl sådär från och till. Om ett år är sonen 18 år och myndig och kan ta ut alla sina marshmallows om han vill. Jag hoppas att en del av processen har smittat av sig.

Men är det inte spekulation att ha barnens sparande på börsen? Jag tycker inte det. Visst, risken ökar med ett sparande i en koncentrerad portfölj. Och vi ska inte glömma att vi har flera år med bull market i ryggen och överavkastning. Många har blivit fartblinda. Längre fram kommer en fem- eller till och med tioårsperiod utan real avkastning. Men med en bred långsiktig portfölj och låga avgifter köper du in dig marknaden och får ett direktägande i värdeskapande verksamheter och kan ta del av deras avkastning. Det är i grund och botten sunt.

/Jonas Bernhardsson

 


 

Senaste blogginläggen

16 april 2021
03 februari 2021
24 november 2020
24 oktober 2020
23 september 2020
17 september 2020
27 augusti 2020
24 augusti 2020
17 augusti 2020
16 augusti 2020
15 augusti 2020
14 augusti 2020
10 augusti 2020
09 augusti 2020

Search